Skapaskolan 2018 | Författarklubben
13926
post-template-default,single,single-post,postid-13926,single-format-standard,ajax_fade,page_not_loaded,,select-theme-ver-3.3,wpb-js-composer js-comp-ver-4.12,vc_responsive

Författarklubben

Vi har arbetat med något som vi kallar författarklubben.Vi pratar och diskuterar innehåll i berättelser och jobbar med en berättelses struktur, inledning, problem och lösning. Vi pratar om hur många gånger en författare måste bearbeta en text innan ett förlag är nöjd och trycker boken. Vi vill att eleverna ska förstå vilken process skrivandet är. Alla elever har fått samma inledning och har arbetat utifrån den för att skriva om ett problem och en lösning. Projektet har pågått i flera veckor och här är tre författare som känner sig nöjda med sina berättelser. Alla har verkligen jobbat på och gjort sitt bästa utifrån sin nivå. Det har varit mycketnrolig och spännande läsning.

                                         

       Candy crush natten                      

Jag kollade upp men jag såg inget. Det prasslade till ännu än gång. Jag undrade vem det var det en fågel eller var det en inbillning? Aja mer hann jag inte tänka. Jag skyndade mig hem så jag inte skulle frysa ihjäl. Det var mörkt ute. Jag var nästan hemma när det prasslade till ännu än gång. Fast nu var det i några träd bakom mig. Jag blev livrädd. Jag sprang hem fort. Jag skyndade på stegen med obehaglig känsla, en känsla av att någon följde efter mig. Jag gick in i huset och låste dörren. Sen gick jag jag upp till mitt rum för att jag skulle sova. Jag skulle sätta mig i min säng när jag hörde ett ljud. Sen öppnades en lucka i golvet. Jag gick sakta dit för att kolla. Men det var ingen där. Jag gick tillbaka till min säng. Halvvägs påväg till sängen kom någon bakom mig och tog tag i min axel. Jag hann inte se hur varelsen såg ut, men jag tror det var en varelse. Varelsen tog tag i mig ännu hårdare. Varelsen drog mig till luckan i golvet. Den klev ner i luckan, släpandes med mig efter sig i en lång trappa. Efter en stund släppte Varelsen taget om mig. Jag reste mig upp från golvet och tittade mig omkring. Jag vet inte var jag var, men jag tror jag hade hamnat i något slags spel. Det var godis precis överallt. Gigantiska godisklubbor och jättestora Jelly beans. Det hoppade runt små glada lurviga varelser överallt. Jag försökte hitta någon för att fråga var jag var. Till slut kom jag fram till någon varelse som såg ut som en liten pälsboll.

Jag frågade vart jag hade kommit. Varelsen sa att jag hade kommit in i spelet Candy crush. Ååå, det var ju mitt favorit spel tänkte jag tyst för mig själv. Jag sa jaha till svar. Jag gick vidare. Jag ville se mig omkring. Tänk att bo i candy crush, det skulle vara så lyxigt. Men varför drog varelsen med mig hit. Jag gick runt en liten stund till för att se mig omkring. Men då mötte jag en gammal varelse. Den såg ut som alla andra varelser här. Liten och blå, fluffig och söt. Men den här hade långt grönt skägg. Varelsen gick fram till mig och frågade vad jag hette. Jag sa att jag hette Maja och frågade vad den ville mig. Varelsen sa att jag var bäst på Candy crush av alla som hade det. Och som pris fick jag vara i spelet Candy crush hela natten. Mitt leende blev större och större. Tänk att jag fick vara i självaste Candy crush hela natten. Jag blev så himla glad. Jag sa tack till varelsen. Sen började den visa mig runt. Den första utmaningen vi ska göra är i Saftfloden sa varelsen. Vi började gå till Saftfloden. Efter en stund var vi framme.

Varelsen sa att den första aktiviteten var saftsimning. Det gick ut på att man skulle först simma till andra sidan floden och sen tillbaka, den som först kom tillbaka fick en hel pool med saft i som pris. Snart skulle jag börja tävla. Jag gick till omklädningsrummet för att byta om. Jag fick låna en baddräkt (för inte visste jag att jag skulle ta med mig det. Jag skulle tävla mot så kallade marshmallow Meja. Hon var fluffig som en marshmallow, Hon hade stort grått fluffigt hår, ja och mer var det inte. Nu var det dags att tävla. Domaren, så kallad Jelly Benny räknade ner, 3 2 1 kör! Nu var det dags. Jag skulle vinna det här. Starten blev bra. Jag ledde med en ganska bra bit, men sen gick det undan. Marshmallow Meja ledde en en ganska bra bit men jag kom ikapp henne sen. Jag såg mållinjen. Det var jämt nu. Vem skulle vinna? Snart, snart var jag i mål. Ååå, den som vinner är…Maja, (oj jag glömde visst berätta att jag hette Maja, Aja). Asså jag vann, Jag vann! Jag tog emot priset och sen gick vi vidare. Nästa utmaning vi ska göra är i marshmallowhoppborgen. Där ska du möta Choklad Coco sa varelsen. Snart var vi framme vid marshmallowhoppborgen. Jag undrade vad vi skulle göra där. Skulle vi hoppa, eller kanske äta upp hela hoppborgen för att den var gjord av marshmallows. Aja det får jag ändå veta sen. Efter en stund var jag framme. Jag gick till omklädningsrummet för att byta om. 

Jag skulle tydligen ha några rörligare kläder på mig (ja, jag hade liksom stela tajta jeans på mig) så jag fick låna träningskläder. Jag gick ut till hoppborgen igen, (eller ja marshmallowhoppborgen men det var ett så långt ord). Sen kom Choklad Coco ut från killarnas omklädningsrum. Han hade stora blå pösiga träningsshorts och en stor orange pösig sporttröja. Oj juste, jag hade på mig ett par tajta hel svarta träningsbyxor med en liten reflex på benet och en tajt korallrosa träningströja. Nu var det dags att köra. Vi gick in i hoppborgen. Domaren var redan där. Vi satte oss tyst framför domaren. Han börjar tala- Kära Maja, i den här utmaningen ska du möta Choklad Coco. Ni ska försöka göra så många volter som möjligt på rad, ni får landa mellan varje vålt. Ni får göra vilken volt som helst. Maja du ska få den högra sidan på hoppborgen och Choklad Coco ska få den vänstra sidan. Den som vinner får en korg full med marshmallows. Jag gillade inte marshmallows jättemycket, så det var helt okej om jag inte vann. Fast jag var ju ganska bra på gymnastik. Jag hade gått på gymnastik sen jag var 3 år, så det finns faktiskt chans att jag vinner. Nu skulle tävlingen börja. Jag och Choklad Coco låg ganska lika till, men sen gick det undan. Jag blev trött och gjorde lite långsammare medans Choklad Coco höll sitt tempo. Jag gjorde bakåtvolter och han gjorde sidovolter. Vi blev långsammare och långsammare. Men till slut föll jag ihop som en smält snögubbe. Choklad Coco hade vunnit. Domaren gick fram till Choklad Coco som skulle få sitt pris (en full korg med marshmallows).

Jag gick till omklädningsrummet för att byta om till mina vanliga kläder. Jag var faktiskt inte så besviken på mig själv för att Choklad Coco var ju mästare på volter, ja och för att jag hade ju faktiskt en utmaning kvar. Jag gick tillbaka till den gamla varelsen (jag visste inte varelsens namn ännu) som stod och väntade på mig. – Den sista utmaningen du ska göra är mot mig sa varelsen sa varelsen. Jag blev väldigt förvånad men jag sa inget för då skulle varelsen nog bli arg. I den sista utmaningen vi ska göra så ska vi sticka. Jag tänkte att det skulle bli lätt för att jag var superbra på att sticka, men det är klart, varelsen kanske också är superbra. Men varelsen hade såklart inte pratat färdigt. – Men vi ska inte sticka som du brukar sticka, Vi ska sticka med colasnören medans vi sitter i en yogaposition sa varelsen. Jag undrade vilken yogaposition men jag sa det inte för att varelsen kanske skulle tycka att jag var dum, så jag fick helt enkelt härma varelsens position. Nu var vi framme vid, ja vart var vi? – Det här är min gamla dagmammas hem, jag får komma och hälsa på här när jag vill. Min dagmamma är död nu så mina syskon tar hand om hennes gamla hem, sa Varelsen. – Men varför tar inte du också hand om det, frågade jag Varelsen. – Jag har inte tid, jag bor själv och det är mycket att ta hand om där hemma, sa Varelsen. – Ja, Gustav får komma hit och hälsa på då och då, och förresten är du Meja, den utvalda? sa Gustavs syskon. Jag tänkte bara en liten stund för mig själv, så Varelsen hette Gustav och ja nu borde jag svara Gustavs syskon. – Ja jag är Meja vad heter du då, sa jag till Gustavs syskon.- Jag heter Leif, vad kul att du är Meja sa Leif. Gustav stod och väntade på mig. Jag sprang efter för att hänga ikapp Gustav. Vi gick in i huset. Gustav hämtade en yogamatta,och sticknålar. Vi gick in till vardagsrummet. Gustav placerade ut yogamattan över golvet.

Den var jättestor. Jag satte mig ner på mattan. Gustav gav mig colasnörena (som var ihoprullade som ett garnnystan) och en sticknål. Vi satte igång på engång. Vi hade bestämt oss för att den som först virkade en halv meter vinner. Den som vinner skulle få en påse med colasnören. Gustav var riktigt snabb. Men det var jag också. Det tog inte lång tid tills vi blev färdiga. Vi blev färdiga exakt samtidigt alltså verkligen exakt. Vi bestämde oss att vi fick halva paketet var. Gustav plockade upp Yogamattan och lämnade tillbaka virknålarna. Jag gick ut ur huset. Jag sa hejdå till Gustav och hans syskon. Sedan traskade jag iväg. Men hur skulle jag komma hem? Aja, det bästa sättet är väl ändå alltid att fråga någon. Jag gick och gick, tillslut hittade jag någon att fråga. -Hej jag är Meja, vet du hur jag kommer hem igen? frågade jag varelsen. Varelsen sa att jag bara skulle gå fram tills jag kom till saftfloden och där svänga höger till den stora svampen, och under svampen skulle det finnas en lucka som ledde till mitt rum. Jag tackade varelsen och gick hemåt. Efter en stund var jag framme vid stora svampen. Jag hittade luckan på direkten. Jag kröp in i luckan. Jag klättrade upp för stegen. Och bums så var jag i mitt rum. Jag kollade på klockan. Hon var 06:51. Tänk att jag hade varit i candy crush en hel natt. Och ingen förutom jag visste det. Jag gjorde mig iordning för att jag skulle gå till skolan snart. Jag gick ner för att äta frukost och allt var som vanligt igen.

SLUT

 

Kapitel 1

Då kolla jag upp försiktigt det var en skepnad där uppe och sen kom den ner, den var grön och hårig och hade gula ögon och 2 armar och den gick på alla fyra och den spruta eld mot mig. Den puttade mig så att jag ramlade omkull.

Den kom emot mig och hoppade  mot mig igen, för att spruta eld på mig.  Jag lyfte upp händerna för att skydda mig och så såg jag ett lock till en soptunna. Som jag snabbt tog upp för att skydda mig från elden och varelsen hoppa mot mig igen och jag tog upp locket och den hoppade på det och till slut svimmade jag. När jag vaknade så var klockan typ 10 och jag sprang hem.

Kapitel 2

Nästa dag när vi var i skolan skulle ha utflykt till kyrkan med skolan. Vi skulle åka till en kyrka. När vi kom fram till kyrkan gick jag fram till en grav och det stod William Klore på gravstenen. Jag tittade upp och upptäckte jag att var ensam  på kyrkogården. Jag blev rädd, en dimma bredde ut sig över kyrkogården. Plötsligt såg jag ett par gula ögon fem meter bor ifrån mig . Varelsen gick in i en grav. Jag smög efter och upptäckte en tunnel. Jag gick ned i tunneln och det lyste där framme vid slutet. Det var en hel stad och där kryllade det av liknande varelser som attackerat mig dagen innan. Någon tog i mig och det var två varelser, dom höll fast mig och stängde in mig i en bur av stål. Någon kom emot mig med en krona i handen. Jag frågade – Vem är du?

Kapitel 3

– Jag är kung i det här landet, sa varelsen – Varför har ni satt mig i en bur?  Frågade  jag. För att du är en trollkarl och för att vi behöver prata med dej. Du har inte märkt det själv, med när det där med mjölkpaketet hände fick vi fick en känsla av att du är en trollkarl.- Äää, svara jag Jo det vet  jag att du är. – Men hur vet du det? Jag kollade in genom ditt fönster. Vi vill att du ska skydda oss mot faror, om du gör det får du komma ut ur buren.

– Okej, svarade jag. Då kom vakterna med nyckeln och öppnade så att jag kom ut. Plötsligt  hördes ett varningslarm. -Ånej! Nu det blir det krig igen, sa kungen. Det kom stora fladdermöss och de hade rustningar i silver. De kom i stora massor.

Kapitel 4

Jag gick tillsammans med för att kriga, jag såg några andra som också var människor.  Det var tre stycken. De hade eldkraft, vattenkraft och vindkraft. Jag gick fram till dom. Men då sprang de iväg för att kriga.  Jag sprang efter dom. Då kom en fladdermus och gick till attack. Jag tog fram mina händer och höll upp mina händer för att stoppa fladdermusen. Den stannade i luften och frös till. Jag blev häpen. Men sen kom jag ihåg jag har krafter.  Vi vann striden, men sen kom det en till jättefladdermus. Den var stor som tio träd. Jag blev inte rädd  .Jag höll åter upp mina händer och jag fick den att frysa till is. Jag lyfte jag upp mina händer och den flög iväg i luften. Plötsligt kom tre av varelserna som fångat mig och fråga om jag ville komma med i deras team. När de behöver slåss mot dom onda. Jag sa ja. Vi blev snabbt vän med dom. De hette Siv Coul och Sling, vi slogs mot onda jättar, monster, varulvar och onda varelser. Vi blev jättebra vänner och jag var glad över att få vara med dom.    

                                                                                        SLUT

 

Jag stod vid trottoarkanten och stirrade mot busken. När jag till sist blev säker på att det som var i busken var borta gick jag vidare. Efter en minut hördes prasslandet igen. Jag höll om mitt halsband som jag hade haft sen jag hade haft cancer för fem år sen. Jag visste inte vem som hade gett mig det. Halsbandet var två blå delfiner som hade två röda hjärtan på svansspetsen. När jag fick det såg jag bara en genomskinlig hand som hade gett mig halsbandet. Jag svalde en klump i halsen och smög fram till busken för att se efter. Och där satt en flicka med svarta kläder, ljust hår, bruna ögon och en sten i handen. Men stenen glittrade på något sätt som om den ville säga något. Innan jag visste vad som hände kastade hon stenen i huvet på mig så att jag svimmade. När jag vaknade fattade jag först ingenting men sen såg jag att hon som hade suttit i busken knuffade ner mig nedför ett stup. Jag blev först förvånad eftersom jag aldrig landade. Men sen landade jag mjukt, jag upptäckte att jag hade landat på en kudde. Men sen såg jag att jag hade kommit sex år bakåt i tiden.

När jag ställde mig upp såg jag att kudden var borta. Jag gick runt lite för att kolla vart jag var. Husen var slitna och det verkade som om ingen var där. Jag såg bergstoppen där flickan hade knuffat ner mig. Sen såg på en skylt ,det Stod: Byllebyn. Jag gick vidare. Jag stannade framför ett slitet hus. Huset var slitet och litet. Jag gick in i huset. Det såg på något sätt bekant ut. Huset var slitet inuti också. Till höger fanns det två sängar, i mitten av huset var det ett bort med två stolar och en liten barnsäng vänster om mig. Det var dammigt överallt. Mitt halsband lyste. Jag gömde mig snabbt under en sängen. Det var en man med en svart luva. Jag hostade till. Nu var det över tänkte jag. Han såg mig under sängen. Jag kröp fram till honom. Mitt halsband lyste bara starkare och starkare för varje steg jag närmade mig honom. När jag var framme grät han, och kramade mig. Han berättade att han var min pappa och att min mamma hade dött när jag föddes. Tillsist började jag också gråta. Det kom floder av tårar. Sen vi gick till mammas grav. Lilly stod det på gravstenen. Jag frågade vart jag fick halsbandet ifrån. Han sa att han inte visste vart det hade kommit ifrån men han visste att det var ett speciellt halsband. Jag hade så många frågor till men det fick.

-Pappa jag behöver gå till kyrkan där borta sa jag.

-Okej, sa pappa.

Men va försiktig sa pappa med en arg röst

Jag gick till kyrkan för att få veta mer om mig eftersom jag inte ville stanna där.

Det kändes som om pappa var konstig, han hade ju svart luva och en svart mantel och ett orm halsband. Ormarna var röda och läskiga, inte alls som mitt. När jag gick in i kyrkan såg jag flickan som knuffade ner mig ifrån berget. Hon hade blå ögon. Jag skrek till, eftersom jag tänkte att hon skulle göra illa mig en gång till. Men hon stod bara där och log snällt. Jag blev förvånad men ändå lite lättad att hon log snällt. Jag gick fram med försiktiga steg och hon gjorde samma sak. När vi var framför varandra var det tyst i några minuter. Till sist sa jag med bestämd röst:

-Vad vill du mig?

Det blev tyst en stund igen. Men till sist sa hon:

-Jag vill dig inget illa, jag vill bara….

-Men varför knuffade du ner mig ifrån berget och? Sa jag.

-Va? Har jag gjort det? Sa hon med förvånad röst.

-Ja, sa jag och blev förvånad.

-Nej det var jag, sa en röst uppifrån taket.

Jag såg upp mot taket. Där satt en tjej på en stolpe.

-Försvinn, skrek jag.

Men sen blev allt svart framför mina ögon och jag somnade. När jag vaknade låg jag i min egen säng och jag märkte att allt var en dröm. Men kraften hade jag kvar. Det märkte jag när jag skulle ta mitt glas vatten på mitt nattduksbord. När jag såg ner på mig var det ett halsband runt min hals precis som i drömmen. Jag gick ner till köket där satt mamma och pappa, jag kände igen mamma ifrån drömmen. Men pappa inte ett dugg ifrån drömmen.

-Milli vi måste berätta en sak, sa mamma

-Vad? Frågade jag tyst.

Jag märkte att mamma var allvarlig och när hon är allvarlig är hon inte att leka med.

– Sen vi fick dig har vi haft en hemlis, sa pappa

– Jaha, sa jag med arg röst.

Jag har aldrig gillat att man har hemlisar för mig speciellt inte om det är ens egna föräldrar.

Du har krafter, du kan få saker att sväva till dig. Det var många problem på dagis eftersom du fick mjölken att sväva till dig, sa mamma.

– Har jag krafter, frågade jag

– Ja, sa mamma och pappa

Sen kramades vi och mamma sa att jag var hennes stjärna

SLUT

                                           

 

Etiketter:
Inga kommentarer

Skriv en kommentar